Trivs inte som det är just nu.
På de här två åren, sen jag slutade med p-pillren så har jag gått upp 18 kg. Från 65 till 83-84 kg. Det är tungt och jag känner mig oroligt oattraktiv. I höstas fick det vara nog. Då började jag med lchf-kosthållning och upptäckte att jag mår så jävla mycket bättre av att skippa kolhydraters och socker. På 12 veckor gick jag ner 7 kg och inte bara det. Jag har sen jag var 12 år haft migrän och spänningshuvudvärk, på papper från läkare (så inget hitte på, eller att jag kallar "vanlig" huvudvärk, för migrän) riktig migrän med medicin på recept som på 10 år 5 dubblas i styrka. Jag kan räkna med 1-3 anfall per månad och vid varje anfall räkna med att kräkas 2-12 ggr och bli sängliggandes i 1-2 dygn. Mörkt kallt. Ingen mat får lagas, mannen får inte duscha eller hänga tvätt på övervåningen, inte stöda med medel, inga ljud, inte tända en lampa. För varje gång jag känner en doft eller en lampa som tänds så slår det hårt mot huvudet och hugger och blixtrar framför ögonen och så kräks jag.
Under de 12 veckorna på lchf så hade jag inte ett enda migrän anfall. Det kan ha varit det bästa i världen. Och då jan jag absolut stå över socker och kolhydrater.
Men nu runt jul har det fuskats, 3 kg plus och en mage som varje kväll gör uppror och sväller upp till gravid-i-femte-månaden strl.
Sover illa och har huvudvärk.
Det jag vill Komma till är iaf att jag inte vet hur jag ska göra med kläder.
Jag vill inte köpa kläder i den strl jag är i nu, det är inte jag och jag känner mig inte bekväm i något jag har på mig.
Men sen tänker jag att oavsett om jag går ner dessa 11 kg som är kvar så hopas jag ju snart att det är mamma kläder jag ska köpa och då hinner jag ju ändå aldrig använda de kläder som köps, och på de 1.5 - 2 åren (9 månaders graviditet och sen träning och rätt kosthållning 6 månader- 1 år) så hinner ju kläderna bli omoderna och pengarna kunde lika gärna använts till annat.
Och andra sidan kan ju inte livet stanna upp för att vi försöker få barn. Det har ju gått 2 år och det finns ju inga garantier för att vi får barn inom de kommande två åren heller.
Vikten ska jag gå ner oavsett eftersom jag mår bäst när jag väger runt 65 och för att jag ska må så bra som möjligt om det blir en graviditet, jag behövde gå ner 2 kg för att vara på det säkra med att få hjälp via ivf så det är vi ju under. Men det jan ju även vara till vår fördel att bli gravida av oss själva om jag går ner i vikt, haha låter sin jag är värsta tjockisen, och det är jag verkligen inte, jag har turen på min sida och dessa 18 kg har satt sig som 2 cm runt hela kroppen och sen har jag fått större bröst från 70d till 75dd till 75E.
Men vikt nedgången känner jag som nödvändig för att jag ska må bra och för att underlätta en ev graviditet samt för att få mig att fokusera på annat än ägglossning, mens m.m
Har även läst att ändrad kost givit många oförklarligt ofrivilligt barnlösa ett plus på stickan. Så fördelarna är många.
Så hur ska jag göra med kläder?
Satts på basic son funkar oavsett att på kläder? Leggings, linnen och stretch jeans funkar ju oftast oavsett två strl mindre eller större.
Hm... Kanske inget världs problem men jag försöket som sagt hitta annat att tänka på än bebis-verkstaden.
Love / S
Bilderna med den stora tröjan är på kvällen och visar hur mycket min mage sväller upp pga av kolhydrater.
Bilden med randig tröja är nyår för tre år sen där vägde jag ca 68 kg
Och bilden i bikini är från i sommras då vägde jag 79 kg
