Vi är redan inne i v 18, det går sjukt fort men ändå sjukt sakta.
Var hos läkaren och efter en massa kännande och klämmande, röra ben framåt bakåt, klämma på höfter så sa hon, din förmåga att gå/stå är helt nedsatta. Vi pratade om vad jag gör på mitt jobb om att jag går och står 8-10 timmar per dag, att enda tjänsten jag kan om placeras till är kassan och även där måste jag stå och vända mig konstigt och vilken tjänst det än är måste det lyftas.
Hon sa att det lät inte som något alternativ utan sjukskrev mig 3.5 vecka på heltid och så fick jag nr till sjukgymnasten, vi skulle hoppas att det fanns något som kunde underlätta smärtan i min rygg och hålla tummarna för att kroppen vande sig (vilket är rätt vanligt när man får foglossning tidigt) och så skulle jag höra av mig när min sjukskrivning närmade sig sitt slut så skulle vi känna och klämma igen och se om heltidsjukskrivning eller deltidssjukskrivning var det som var mest aktuellt...
Och såklart mötte jag motstånd på jobbet, min närmaste chef tyckte att det var tråkigt, men förstod, hans fru hade haft hemsk foglossning och varit nästintill rörelsehindrad sista två månaderna, där emot vår administrativa chef fick ett mindre utbrott och frågade vad det var för fel på vår ynkliga generation och att vara gravid, då vi tydligen blir sjukskrivna för minsta lilla hitte-på-sjukdom.
Svarade med att det inte alls var påhittat och att min mormor som födde barn -64 faktiskt också varit sjukskriven från sitt jobb pga ont i ryggen i samband med graviditet.
Jag orkar verkligen inte med detta tjafs.
Jag har ett vänsterben som viker sig när jag gått ca 1 km i sträck. Och då är det bara promenad... Och efter det måste jag ligga till sängs eller sitta ner under en lång stund, och resten av dagen/kvällen är jag stel som en tant varje gång jag reser mig.
Hur kan jag då stå/gå och plocka upp varor från pall, följa kunder genom vår 22000 m2 stora varuhus, det är ohållbart.
Jag vill ju jobba och förstår hon inte att det är jobbigt nog att inte kunna? Inte ens klara av en promenad på 3-4 km utan att bli liggandes hela dagen därpå, ens på min semester.
Nog tjatar om det, jag är sängliggandes efter att igår först varit hos läkaren, sen spenderat 1 timme på jobbet, lunch på Ikea med moster och eftermiddags fika med tjejerna hemma hos min fina vän E.
Hon och hennes 2 månaders Tyra, M med Flisan snart 4 år och Bob 1 år, J med sin 6 månaders Otto och jag och en tjej till med våra magar i vädret <3
Så mysigt och jag älskar verkligen att snusa bebis, och Flisan henne kan jag äta upp. Alla tjejerna jobbar också på mitt jobb vilket gör att alla hade sin historia om denna chef och alla hade någon gång fått en känga pga sjukskrivning, graviditet eller vab.
Idag har min J och lillebror börjat renoveringen med vårt lilla rum i vår egen stuga ute hos mamma och pappa i deras stuga. Vi var tvungna att göra den mer till vår och absolut med tanke på att vi nästa sommar är 3 <3
Nu ska jag kolla till mina bästa!
/S
Fy vad trist att behöva få sånna kommentarer. Det är väl ingen som tycker det är kul att vara sjukskriven :/ Kramar!