Tisdag

publicerat i Allmänt;
V 34 (33+5)

Nu har det varit tyst ett tag men
Helgen var fullt uppbokad och så även gårdagen så fanns inte riktigt tid... 

På torsdag, 5 veckor kvar till bf, hur sjukt är inte det?  
När man möter folk så får jag olika bemötande beroende på vad jag säger. 

Person 1: "Men nu är det väl inte så långt kvar va? När var det ni skulle ha?"

Jag: "1 januari"

Person 1: "Då är det ändå ett tag kvar"


Person 2: "Men nu är det väl inte så långt kvar va? När var det ni skulle ha?"

Jag: "Om 6 vevkor"

Person 2: "Oj, jisses, snart dags då, kan ju nästan komma när som helst"


Att det är så olika beroende på hur man säger det har nog med att glta att det är jul, och folk ser inte hur nära december är, så säger man 1 januari då är det ju bästa år och dit är det ju långt, säger man 6 veckor tror folk typ att vi är beräknade typ julafton... Haha... 

Jaha, fredagen var jag ju själv hemma, lördag morgon kom både mannen och svärfar hem hit och med sig hade de ännu mer byggmaterial, gips och dyl... Nu börjar köket verkligen ta form och idag kom även de sista stommarna, så ikväll har vi förmodligen allt på plats, då behöver mannen bara göra klart bänkskivan så kan vi sätta mosaik och spacklar skarvar och skruv hål i helgen och jag jan måla väggar i veckan som kommer ;)

Var även inne en sväng på jobbet på lördagen och fick då veta av min chef (visste iofs innan då jag hört rykten) att de hade personalfest samma kväll, men han försökte stryka undan att jag inte fått en inbjudan, med att han inte trodde jag var i tillstånd för fysiska aktiviteter som var årets tema, men va fan! De åt ju också och jag hade ju kunnat vara med, och en del av pengarna som gick till detta har jag också varit med och betalat då jag betalar till personalföreningen... Men orkade inte tjafsa... 

Körde hem svärfar, och åkte förbi J's syster, bi lekte lite med deras lilla tös på 2 1/2, hon visste inte var vi hade vår bebis, men vi var knäppa som trodde den var i min mage, det går ju inte ;)
Fikade och mös... Sen åkte vi hem och år mat och tig en lugn lördags kväll...

Söndag var vi uppe tidigt och redan 9.30 var vi ute i stugan hos mamma och pappa, J skulle hjälpa dem stänga av vattnet och tömma rören, 
Pappa bara skrattade åt nig och frpgade om jag skulle vara så här stor och otymplig i en hel månad till... Jag svarade med att det förmodligen ska bli värre... Om den inte tittar ut snart ;)

Runt lunch åkte vi hem och slängde i oss lunch, J började sätta gips och stöka i köket och kl 14 blev jag upphämtad sv min Jen och vi skulle iväg på Me&I party... 
Var mycket folk, mycket som var slut så här i slutet på säsongen och jag hade kanske velat haft ett lite annat upplägg, 
Hon tog fram ett plagg tex en tröja, förklarade att kvalitén var bra och vad man kunde matcha till, men jag hade velat veta vilka strl den gick i, inte vad som var slut och så, blir lite nycket att hålla koll på, men tex endel byxor fanns ju från 50-122 och då hade den infon varit bra, för som jag är ju inte jätte intresserad av kläder som börjar i strl 86... Och hittade man då något man blev kär i så fanns det inte... Så jag gav upp och fick inte med mig någonting...

Måndag och jag var först hos sjukgymnasten, hem, käkade lunch snabbt, till mannens hemstad och lägenhetsvisning, katastrof!
Planlösningen var toppen, området var toppen, hyran fantastisk och badrummet var nyrenoverat och större än vi trott utifrån planritningen... Fick plats med tvättmaskin och även diskmaskin i köket, bra med förvaring. 
Det var plussen....

Men, stor fläck på golvet i vardagsrummet, tapeten de satt i vardagsrummet var en ljusmedaljobgtapet som de överlappat med typ 1.5 cm (tapeter ned mönster ska alltid, 99%  av fallen, sättas kant i kant och inte med överlappat) så helt sjukt ut, plus att hon som bodde där verkade ha tejpat upp saker på väggarna så på det var bortriven tapet hör och där, stora borr hål i alla rim och fläckar på alla tapeter i alla rum, trotts att hon sa...

"Det är ju omtapetserat när jag flyttade in"

Men det var rivmärken, tejpmärken, fläckar och stora plugg hål på alla väggar i alla rum. Köket var från 70-talet. Och den låg på 4.e våningen utan hiss och vs doften att dömma så röktes det inte bara inne i någon grannes lägenhet utan även i trapp upp gången... 

Hon sa även att den varit svår att hyra ut vi var 6-7 paret där och tittade... 

Så jag skrev ihop en lapp med saker jag ville fråga och diskutera ang lägenheten, för vi kunde tänka oss de ändå, om vi fick igenom lite vilkor... Men paret innan oss hade precis tackat ja, så det var ändå kört... 
Vilket iofs var rätt så bra då på andra sidan gården, med balkong mot ån och i ett annat typ av hus har jag i förra veckan också lagt en intresseanmälan på och den är 10 m2 större, två badrum och två toaletter, har redan tvättmaskin, och både dusch och badkar, större kök och dubbla balkonger och, ligger på våning 2 :)

Hyresvärden kunde inte svara på hur vi låg till på den då sista anmälningsdag är på torsdag. 
Men han sa att IOM att vi är flexibla med inflyttsdatum (som även på denna är 1/1) så borde vi ligga bra till... 

Annars får vi fortsätta leta... 
Vi är ju inte i panik, vi har ju vårt stora fina hus och ingen kräver ju att vi måste flytta, det är ju för vår bekvämlighet vi vill flytta, mer tid ihop och J får mer tid med bebis och mig. Närmare till jobbet, mindre omkostnader med lägenhet och vi kommer ju ned all sannolikhet gå med stor vinst när vi säljer huset vilket ger oss helt andra möjligheter och en annan trygghet än om vi bor kvar, men som sagt, det är ju inte super brådskande, utan en flytt kan ske närsomhelst nästa år... 

Men håll tummarna för denna lägenhet är ni snälla!

Efter lögenhetsvisningen åkte vi hem J slöngde i sig lunch och sen var det FUB... 
Var skönt att ha med honom denna gång, vi pratade förlossning och det slår mig hur mycket jag vet och hur delaktig J faktiskt är, hur engagerad och kunnig även han är... Märktes på många (särskilt partnern) att de inte hade en aning om hur förlossningen går till, hur den börjar och hur många skeden som finns eller vad som händer alls, i vår grupp var det nästan killarna som var mest oroliga och så den dör tjejen som verkar ha förlossningsskräck, och jag vill egentligen bara sätta mig ner och prata med henne och försöka få ihop hennes tankar och svara på lugnande sätt, för hon blev verkligen jätte stressad av typ allt som sas, och eftersom vi är så stor grupp hinner bm one riktigt gå in på djupet på alla frågor hon hade utan fick svara lite svävande och kortfattat för sen kom en följd fråga och jag tyckte verkligen synd om henne.

Hon blev tex jätte stressad över att bm först berättade om latensfasen som kan vara i flera veckor och att det är dör man gör det största jobbet själv, och att i de bästa av världar har man kunnat vara hemma och "jobbat" med denna fas så när man kommer in är man kanske redan öppen 3-4 cm...

Sen pratade vi smärtlindring och att Eda bör sättas kanske fram till ca 5-6 cm beroende på hur mamman och bebis mår, hur fort öppningsskedet går och massa andra omständigheter så klart, men hon sa att är man öppen 7-8 cm och kanterna nästan är utplånade och värkarna kommer tätt då är det ungen idé för risken är så förstör att man tex avstannar förlossningen istället... 

Men att när man kommer in så göra ju en undersökning av mamma och bebis kollas och man kopplar på ctg och då brukar man prata smärtlindring och då säger man till om man vill ha Eda, och eftersom läkarna som lägger den inte "tillhör" förlossningen och att det inte är på liv och död just då kan man få vänta lite på läkaren, kan vara 30 min eller upp till en timme.. 

Nu blev hon skit nervös, frågade om man kunde ringa hemifrån och boka läkaren m.m
För kom hon in och var öppen 3-4 cm och hon skulle behöva vänta 1 timme och kanske inte då hinna få... Jag förstår henne, verkligen... Men jag hade velat hjälpa henne! Sagt att oftast tar det inte 1 timme innan läkaren kan komma och oftast öppnar man sig inte 5-6 cm på 1 timme heller... Men det kan ju hända och det var ju det bm sa... Men oftast tar det ju lite tid... 

Och som sagt, tjejen som redan hade barn och som skrämdes de andra ggr sa även " man typ klara inte att föda flrsta barnet utan Eda, för mam kan inte förstå hur ont det gör. Så jag tycker alla borde ta med första så man sen vet hur det könns och kan vara mer delaktig vid nästa förlossning"

Jag orkade inte ens säga något... 

Vi var 3 av 8 som inte tänkt ta Eda om det inte var så att förlösande bm sa att "du behöver nog den" vi var alltså inte helt emot den, men om det gick ville vi försöka utan. 

När vi åkte sen sa J precis som jag "vilket jävla gäng" haha så pratade vi lite om det och skrattade... Sen tyckte han att det var super skönt att vi pratat så mycket om allt om förlossningen, att vi tittar på "en unge i minuten" och att jag envisats med att dela allt jag löst och sett och googlat och pratat med mina tjejkompisar om... Så vi kände oss i förberedda och lite "före" de andra... 
Precis när vi kon in skulle vi skriva på varsin post-it det första ord som kom upp i huvudet när bm sa förlossning, på makens lapp stod det "Liv" och på min stod det "Förväntan" 
På de andras stod det, skräck, rädsla och smärta, en kille till hade skrivit Liv och en Annan kille skrev typ pirrigt ;) 

Nu blev detta inlägg super långt... 
Men så blir det när man inte har tid och det händer mycket...


Idag har jag och katterna en soffdag, vi sov inget i natt så vi tar igen det idag <3

/S


Svärfars katt på magen <3



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av C:

Men vad trist att du inte blev bjuden! Är du sjukskriven så betydee ju inte det att man vill bli borträknad :/ Hoppas ni hittat någon fin lägenhet snart. Det är ju skönt att ni inte behöver känna någon stress eller så :) Kram!

Svar: Jag vet! Gäller både mig och en tjej till som ska ha veckan innan oss, hon visste inte ens om det innan hon såg en uppdatering på fb... Hon blev jätte jätte ledsen....

Tack fina! Vi hoppas också :) <3

Kram
Fru S

Kommentera inlägget här :