Iaf...
V34 (33+0)
Det är ju helt knäppt! Jag är ännu mer chokad för varje vecka som går...
Snart, snart är du här vår älskade efterlängtade... Nu har jag börjat kunna ta på känslan att du finns och snart är här... Men ändå så obegripligt att förstå...
Förra inlägget var inte så informativt som jag hade önskat...
Men var nog lite nervös och orolig för smärtan i magen...
I 2-3 timmar kom och gick kramperna i magen och det spände över magen, vissa kändes som en kram, andra med större obehag och några gjorde lite ont... Magen kändes som ett stort blåmärke och efter ca 1 1/2 timme tog jag två alvedon och det avtog...
Vaknade när J skulle åka till jobbet och så började kramperna igen... Fortfarande med visst obehag men inte lika många som gjorde ont... Tog två alvedon och lyckades få Smilla att krypa in under täcket och lägga sin varma, mjuka kissekatt-kropp mot min mage... Och efter ca 30-40 min så hade det avtagit...
Förmodligen förvärkar... Men de kan ju börja när som från v30 och hålla på till v42-43 utan att det beryder någonting.. Men kan ju också vara startfasen på förlossningen...
Har sedan under dagen känt en och annan sammandragning... Men inget annat...
Händer det igen bör jag kanske ringa förlossningen, bm eller 1177...
Ännu en bekant/vän fick sin efterlängtade tös nu ikväll...
Åh jag är så avundsjuk samtidigt som jag vet att minst 3-4 veckor till vore att föredra för bebis skull...
Har legat i sängen sen strax efter 22, tittat på ett avsnitt av "En unge i minuten" och sen kollat socialamedier och nu ett blogg-inlägg... Törstig som en öken är jag... Och känner mig konstant kissnödig...
Men men...
Har jag fortfarande inte somnat om en timme då kliver jag upp igen...
Hur mycket vatten kan man dricka, btw?
Jätte törstig...
//S