4 mars

publicerat i Allmänt;

Det här med amningen alltså! 

Det tar snart kål på mig. 

Jag är liksom för och emot mig själv och nu ät vi i mellan läge och ammar ibland med tillägg och ibland på ren ersättning, på natten ammar vi bara. 

Amningen har inte riktigt kommit igång sen jag bar sjuk, nu är det tre veckor sedan, kan bero på att jag pumpar oftare än jag ammar, men jag vill liksom ha lite koll på att hon får i sig. 

Ibland får jag känslan av att lillan inte tucker det hör med mar är så viktigt, hon äter tills hon inte är hungrig men hon behöver inte för den delen vara mätt... Detta märks oftast på att vi ev ger bröstmjölk/ersättning på flaska och kanske bara värmer upp 60 ml och hon äter och rapar och är nöjd, och kan sedan skratta och jollra och vara upptagen av annat medans ex sambon går och värmer på 60 ml till, hon Vidar inga tecken på att vara hungrig men ger vi flaskan igen då kan hon svepa 50ml till och sen säger hon stopp. Och då blir jag orolig vid helamning att hon inte får i sug som hon ska. 

Särskilt med tanke på att väster bröst (som strulat från start) bara ger ifrån sig 30-40 ml max vid pumpning. 
Via flaska äter fröken mellan 50-120 ml varannan, var tredje timme och pumpar jag på brösten får jag var fjärde, var femte timme ut mellan 80-120 ml. 

Så, dilemma. För jag är i valet och kvalet och nu måste det hända något. 
Antingen går vi över helt till ersättning med amning under natten. 

Eller så tar jag kraft tag i amningen och tar fighten och trilskas en vecka med att bara vid nöd fall ge tillägg. Alltså bara erbjuda bröst tills hon tar och själv ökar på produktionen, det tar ju något dygn innan det rinner till så hon får vad hon behöver men måste ju ge bröst hela tiden då när hon är hungrig samt pumpa ur varje gång hon är klar för att öka på yttligare. 

Mi huvudet låter det så här 

Amning fördelar: 
Bäst näring för bebis.
Hud mot hud kontakt sker automatiskt.
Enligt forskning är det bra att amma samtidigt som man ger Smakportioner då minskar risken för gluten och laktosintolerans. 
Jag inbillarig att Freya fått vara frisk just för att vi helammat. Inte ens varit snorig. 
Det är ju också ett visst skydd i och med amning. 
Det är enkelt att alltid ha mat med sig. 
Och i rött temperatur. 
Jag behöver inte oroa mig för att göra fel i blandningen. 
Jag behöver inte blanda och värma och skaka och slabba. 
Hon kanske slutar kräkas, det började i och med ersättningen (har läst att det är vanligt) byter bodys, byxor kräkhanddukar till förbannelse och även mina kläder, soffor och golv får din beskärda del.


Fördelar med ersättning. 

Jag behöver inte tänka på vad jag äter. 
Hon sköter magen varje dag. 
Jag behöver inte tänka på att ha amningsvänliga kläder. 
Jag slipper lukta sur mjölk hela tiden. 
Läcker inte igenom. 
Jag kan få hjälp med även matning.
Jag behöver inte oroa mig för att hon får i sig för lite. 
Bättre koll på intag. 
Lättare att sätta/hålla rutiner. 

Finns säkert 100 saker till på båda punkter. 
Och detta är ett sånt jävla känsligt ämne så jag vet inte vem jag ska prata med eller vart jag ska ta upp detta. 
Alltid är det någon som känner sig påhoppad eller känner att de måste försvara det ens eller det andra, eller som vul komma med reprimander om det ena eller andra. 

Och det är inte min mening, jag klankar inte alls ner på någons val alls, jag tycker inte det är fel med ersättning. 

Men jag, jag känner mot mig själv ( detta tycker jag alltså inte om er som ger ersättning, så missförstå mig inte!) 
Att jag ger upp! Att jag inte gör mitt bästa, att jag tar ifrån henne det hör viktiga. Jag känner mig usel som mamma som blev sjuk, i ett dygn, och så var allt förstört, jag känner mig hemsk som tycker det är rätt skönt med ersättning och enkelheten i det samtidigt som jag tycker stt det kanske är 3-4 månader kvar tills hon äter fast föda och kan drick välling emellan och Ken jag då inte bara se till att få amningen att fungera då?

Samtidigt känner jag mig töntig som gör en så stor sak av det, då jag faktiskt helammat 3 månader, hon smakade inte ens på ersättning förens 4 dagar innan hon blev 3 månader, så amningen har ju fungerat problemfritt innan och ersättningen är ju så jäkla bra nu förtiden så varför trilskas med amningen? 

Hade jag varit min egen vän hade jag förmodligen sagt 
" men du har ju ammat i 3 hela månader och det är ju jätte bra, det är inget fel med ersättning och Freya kommer inte må sämre av det och ni båda kommer förmodligen må bättre" 

För så tycker jag verkligen. Och jag har gett roder att ge ersättning och stt börja med ersättning till så himla många för att jag rucker det är bra och jag tycker att fungerar det inte och man börjar må dåligt och man är stressad över amningen då är det bättre att ge ersättning så både mamma och bebis kan må bra och inte missa värdefull tid ihop för att trilskas med att få ordning på amningen. 

Men, jag har ju egentligen inte problem, problem med med amningen utan jag kan säkert få igång den rätt fort om jag bestämmer mig för det, eftersom jag ändå bara med hjälp av pump dubblat produktionen från att jag var sjuk tills nu. 

Hur tycker ni och hur hade ni gjort? 


Och jag hoppas verkligen att ni jan se förbi det något klantiga upplägget i detta inlägg för jag förstår att det finns de som kan ta illa upp av mina tankar kring amning/ersättning men det är inte alls min mening och jag tucker inte allt detta när det gäller andra utan jag är bara mer "hård" och "kritisk" mot mig själv. 

Barbapappa är favorit och förflyttas mellan gym, vagn och babyskyddet. 
Nu börjar hon greppa saker och sträcker sig oftast efter barbapappa, håller i, drar i ansiktet och ska stoppa till munnen. 
När blev hon så stor?! 


Hon står! Iofs med lite hjälp men ändå 😊

/S

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Fiffig:

Hon är så fin! Lilla tjejen. Jag är också fascinerad (och skrämd) av hur fort de växer!

Jag tänker inte ge något råd om hur du kan göra. Vi har också haft vår beskärda del av amningsstrul med svamp med mera. Även jag har oroat mig massor över hur mycket lillan får i sig men nu har vi hittat en rutin som funkar och ger en flaska precis innan läggdags. I övrigt ammar vi. Ofta, ofta.

Men jag undrar bara, har hon vägt för lite eller varför är du så orolig över att hon inte får i sig tillräckligt? Jag har också haft liknade oro men alltid lugnats av att hon ökat i vikt. Ammande bebisar brukar ju se till att de får det som de behöver genom att amma ofta om de behöver. Och sen, dra inte likhetstecken mellan hur mycket du pumpar och hur mycket mjölk du har! Jag pumpade i tre långa veckor, var tredje timma dygnet runt, när vi låg på neo och lillan sondmatades. Lärde jag mig något då så var det att det är mycket lättare att släppa ifrån sig mjölk till en bebis än till en pump! Bebisen tömmer bröstet mycket effektivare samtidigt som den triggar dina hormoner som styr utdrivningen. Jag får numera knappt ut mer än ett smakprov om jag pumpar. Ammar jag däremot ligger grynet och klunkar länge. Så hur mycket du får ut till pumpen säger egentligen inget alls om mjölkmängden.

Jag vill inte råda dig det ena eller andra men om du vill fortsätta att amma kan jag tipsa om att vända sig till en amningsmottagning. Det brukar finnas där de har bb-mottagningar. Jag fick enormt mycket hjälp därifrån och från min BVC-sköterska. Hade det inte varit för dem så hade jag nog inte orkat amma alls idag.

Lycka till, hur du än gör.

Kram!

Svar: Tack! Det är så svårt nu, att förstå att det var hon som låg på insidan i min mage. Just ny känns det knappt som att jag någonsin varor gravid 😕
Men är fascinerad sv hur fort det går och hur snabbt de lär sig 😍

Jag hade ingen aning om att pumpningen inte gav samma resultat.
Hon gick upp segt i början men har alltid utom vid andra vägningen efter fl, gått upp, men tog en månad innan hon gått över födelsevikt, de sa att det hade att göra med att hon är född 16 dagar tidigt och vår bm på BVC har innan varje besök sagt "-ja vi får väl se om ni behöver ge lite tillägg, hur upplever du amningen? Har ni fri amning?" Den efter vägning har hon alltifrån sagt " men hon går ju upp finfint, forsätter precis så! Hon följer sin kurva på pricken!"
Så lite griller i huvudet har det väl satt.

Men jag får se hur det blir, tänkte lite på det nu när jag läst era svar och jag har ju känt mig dum som kanske slutar/ger upp trotts att det inte varit så struligt, utan mer bekvämt. Eftersom jag vid pumpning fortfarande får ut borde det ju fortfarande fungera så det borde ju öka och vara tillräckligt för Freya om jag bara la lite energi på att bara erbjuda bröst och försöka göra det innan hon blir vrålhungrig. Vet ju inte än om jag känner att jag är klar med amningen. Den speciella stund som bara är vår.
Dem tiden kommer ju inte tillbaka även om man absolut kan få till speciella stunder även med flaska.

Tack för din kommentar och informationen i den!
Trevlig helg till er <3
Fru S

2:a kommentar, skriven , av A:

Jag tycker väl egentligen att du besvarat din egen fråga i inlägget. Amningen verkar skapa stress och oro hos dig och du hade gett dig själv rådet att ge ersättning.

Jag tycker att ersättning är utmärkt när amningen strular. Milo fick ersättning i 3-4 veckor i början då amningen inte kom igång tillräckligt snabbt. Jag var också osäker om han fick i sig. Det finns egentligen två saker här som jag vill ta upp. Att man genom pumpning inte får ut lika mkt som genom amning och att barnet äter i regel oftare om det ammar än om man ger ersättning. Milo kunde gå 4-5 timmar utan mat på ersättning men med bröstmjölk är siffran snarare 2-3 timmar.

Framför allt är det viktigt att du är snäll mot dig själv. Freya kommer att må bäst av en harmonisk mamma. Vare sig hon ammar eller blir matad med flaskan.

Jag känner igen mig så mycket i dina funderingar för exakt detts brottades jag med första veckorna. Jag gick till BVC och vägde Milo lite extra och när jag såg att han gick upp i vikt så vågade jag lita på min mjölk.

Valet är i slutändan ditt eget. Och inget av dem är fel tror jag.

Svar: Det är bara det att jag egentligen känner mig dum som slutar/ger upp för att det är mest bekvämt. Inte för att det absolut inte går.

Tanken har alltid varit att jag vill amma men strular det så ger man ersättning och att det inte är någon idé att trilska.
Men det minskade ju i produktion när jag var sjuk men försvann ju inte helt så borde ju inte vara problem att få tillbaka det.

Visste faktisk inte att det inte var samma sak med pumpning, har läst så mycket olika och är dåligt insatt u just detta. Tack för informationen. Inte konstigt att det inte blir så mycket mer då, och då har jag ju förmodligen så det räcker om jag bara tragglade med att erbjuda bröst innan hon är vrålhungrig.

Sen är det ju iofs så också att teoretiskt sätt är ju bröstmjölken viktigast i början men det är ju både mysigt och jobbigt, och denna tid kommer ju inte tillbaka. Ich jag vet inte om jag är riktigt klar med de för speciella stunderna som är bara våra <3

Tack för ditt informativa svar! <3
Trevlig helg till er!
Fru S

3:e kommentar, skriven , av C:

Jag tar i varje fall inte alls illa upp. Jag kände mig misslyckad i början när jag valde bort amning men jag är trygg i mitt val. De senaste studierna visar att ersättningen är lika bra som amning idag så att många argumenterat för just hälsan känns lite gammalmodigt tycker jag. Råmjölken som kommer i början är väldigt näringsrik och innehåller antikroppar osv, den är det viktiga, precis som för djuren och den har hon ju fått i sig. Du måste ju självklart göra det som känns bäst. När det gäller sjukdom och så då tror jag att allt handlar om gener och imunförsvar. Freja har inge varit sjuk en enda gång, inte ens snorig och då har jag låtit folk ta på henne samt att vi besökt mitt jobb (förskola) 5 gånger sedan hon kom och första gången var hon bara 3 veckor.. Jag tycker det är smidigt och har aöltid färdiga flaskor så det känns liksom inge krångligt alls. En vällingdoserare är awesome att ha! Hoppas du kommer fram till vad som känns rätt för er<3 kram

Svar: Precis, missade nog att skriva att jag även läst att det bara är i början det är viktigt, tex om man vill bli donator av bröstmjölk är de bara första 2-3 månaderna man får donera.

Jag är ju inte så påläst om just detta då jag alltid tänkt, i mitt huvud sunt, att funkar det inte så ger man ersättning. Inget konstigt med det. Oc var helt inställd på att försöka amma men inte krångla om det strulade då jag tror att tryggheten och närheten inte ligger i amningen utan vad man gör utöver just den, men någonstans i huvudet känner jag mig dum som slutar (om det blir så) för att det känns som att jag ger upp fö att jag är bekväm.
Inte för att jag verkligen inte kan.
Så därför är jag kluven.

Tack för ditt svar det klarade iaf ut endel <3 och skönt att få på papper att hennes friskhet inte har med amningen att göra, har känt mig dålig de sista veckorna nu för att vi inte helammat och att hon ska bli sjuk för det. Vår Freya har ju också varit väldigt utsatt med att vara på köpcentrum hela första månaden i sitt liv och träffade massa folk. Och ingenting här heller.

Trevlig helg till er <3
Fru S

4:e kommentar, skriven , av Mary:

Nu har jag inte läst de andra kommentarerna men jag förstår din frustration och känsla av förvirring. Kanske skulle det vara enklare om du satte ord på nackdelarna med de olika alternativen? Då skulle det kanske vara lättare att avgöra vilka nackdelar du skulle stå ut med och vad som gör att du inte tycker det funkar. Att nämna fördelar är ju ett positivt tänkande, men det kanske bli svårare att välja bort något då kanske.

Sen tänker jag som den första som kommenterade, att om lillan går upp och följer sin kurva så får hon nog så det räcker. Jag pumpar ur ibland för att kunna ha till tillfällen när sambon ska mata och då måste jag vänta tills det spänner till i tuttarna innan jag kan pumpa, för annars får jag inte ut nåt alls. Eller, pumpa ur det första du gör när du vaknar på morgonen, du kan mata henne efteråt ändå, det bildas ju nytt hela tiden.

Lycka till med vilket beslut du än tar, eller om du fortsätter med både och.
Kram!

Svar: Det var väldigt smart skrivet, bättre att se de negativa delarna med båda och sen utgå från vad som är mest hanterligt 😊
Men jag tror det lutar åt att jag ska trilska igång amningen ordentligt igen.

Pratade än en gång igenom det med min mamma och hon tycker som jag att inget av det är varken sämre eller bättre.

Men nu när vi pratade om det slog det mig att man vet ju aldrig, vi kanske inte får fler barn, det tog ju sådan tid att få henne och även om hon kom av dig själv så vet man ju inte, hon kanske var en lyckträff. Och då blir detta enda gången jag får amma och eftersom det inte har trilskat tidigare och fungerat bra och jag tyckte om det vill jag nog ge det en chans till :)

Förvirringen blir ännu större när valet inte bara ligger på vad som är bäst/enklast/smidigast för mig, man vill ju i alla lägen göra rätt och det bästa för Freya.

Men tack för din kommentar <3

Kram
Fru S

5:e kommentar, skriven , av Mary:

ps. Om du vill kan du låta lilla sköta utdrivningen och suga i början, alltså när hon inte är hungrig, och sen pumpa på. Det brukar ge bra resultat för mig ds.

Kommentera inlägget här :