Text

publicerat i Funderingar;


"Jag vaknar före dig, när solen stiger upp, men jag ligger kvar bredvid en liten stund.
Tar din lilla hand i min, känner doften som är din, så underbart det e att du finns till.
Jag ger dig all den kärlek jag har, oh du lilla barn.

Varje gång jag ser dig, händer nåt inom mig. Finns det något större i världen än kärlekens barn.
Känner all din värme, när jag har dig nära. Vi kommer alltid vara här vi två, i en värld som e vår.


Jag håller andan för ett tag, hör dina lätta andetag. Du rör dig i din dröm så jag stannar kvar.
Du vaknar och jag ser, dina ögon och dom ler
Då våra blickar möts då är det vi.
Jag kommer ge dig all den kärlek jag har, oh mitt lilla barn


Varje gång jag ser dig, händer nåt inom mig. Finns det något större i världen än kärlekens barn,
Känner all din värme, när jag har dig när. Vi kommer alltid vara här vi två, i en värld som e vår."

Ännu en låttext, denna av Linda Bengtzing

Även den en fantastisk bit men även den om det där barnet son inte finns, än.

I huvudet är vi ju redan klara, vi vet. Hur vi vill gör när vi berättar för vänner och familj, om vi vill veta könet, hur vi vill göra med Kub. Vilken/vilka sängar vi vill ha, vilken vagn, vilket rum som får bli det första bebis-rummet i vårt underbara hus.
Vi har pratat om uppfostran och vikten av att alltid vara på samma sida. Och om vi tycker något annorlunda någon gång så tar vi det med varandra sen. Sagt ord gäller.
Vi har diskuterat hur vi vill ha det sen, med vuxna barn och stort hus. Vad vi vill göra sen.

Vi har redan bestämt oss för att det är vi mot världen. Det kommer alltid vara vi.
Jag läser en massa bloggar och forum.
Och jag har hopp om att det kommer gå vägen. Och jag känner mig så trygg med att J är med i allt jag gör/vi gör, och han är engagerad och vill detta lika mycket om inte mer.
Det var hans idé att sluta med preventivmedel, han tog tag i sin vikt och gick ner 96 kg, med målet att orka leka med vårt kommande barn. Målet var ytligare -20 från plus på stickan till bebisankomst.
Han kommer med tips och råd.
Han är världen bästa. Set gör att jag orkar.
Orkar försöka, igen och igen och igen efter varje mens.

Denna månad var körd redan innan den började, ägglossningen var precis två dagar innan julafton, och vi har sovit borta, kommit hem sent, haft 100 saker att göra och fick aldrig liksom till det. Så nu är det bara att vänta. 1 vecka kvar till mens, exakt idag och tre veckor kvar till nästa ägglossning.
Var även tvungen att ta min migrän medicin idag och den hämmar fertiliteten, men bara under ett dygn, så just denna månad gjorde inget.
Men ändå retligt.

Tillbaka till verkligheten.

/S <3

Nervös

publicerat i Funderingar;

Jag kan inte sova.
Kl är 00.30 och jag ligger i en bäddsoffa i J's systers källare ( vi är här ich hjälper till att bygga deras nya kök) och lyssnar på hur J andas lite tyngre när han sover, här precis bredvid mig.
Tänker direkt på "utan dina andetag"
Jag älskar den låten, och texten.

För att jag ska gilla en låt så räcker det inte med en svängig melodi och en refräng som sätter sig, utan jag måste hitta en känsla i texten, känna igen mig eller kunna tänka mig in i scenariot.

Utan dina andetag - Kent

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Vi har många ggr pratat om att vi vill ha den som sång på ett dop, dopet av vårt barn, sen kommer vi på att vi inte vill döpa, de får de välja själva när de/om de konfirmerar sig (precis som jag gjorde och J lät bli att göra) vi vill kanske inte ens han en/ett namngivnings fest/kalas. Men vi får se. Vi har ju inget barn på gång ens.

Men vist är det konstigt, hur man (när man är mitt i det här ofrivilligt barnlösa) kan få varje tanke och varje känsla att falla tillbaka på just det.

Här ligger jag vaken på en hård bäddsoffa i J's systers källare och lyssnar på J's andetag och tänker på hur lyckligt lottad jag är, som har han. Hur fantastiskt glad jag är över möjligheten att bara kunna njuta av att höra hur han andas, det för mig till texten, den mäktiga texten i låten av Kent.

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på...

Och jag har ännu inte lyckats ge dig ett barn. Men vi försöker... Så snart!
Då hoppas jag vi har allting vi önskar oss! <3

Men bara när du inte hör
Vågar jag, säga så...


/S