Tänk efter alla år av längtan, alla menser jag gråtit över, alla ekande tomma graviditets tester.
Eller det jobbiga i att närvara när vännerna gick med magar, klagade på vanliga gravidkrämpor, jobbiga förlossningar, skrikande ungar, sömnlösa nätter och hålet vi hade i hjärtat, jag och J.
Tanken på att vi kanske aldrig skulle komma dit.
Om två veckor fyller hon 1 år.
Vårt underverk, vårt mirakel.
Jag är så lycklig och känner tacksamhet för varje dag jag får och fått med henne.
Vad var mitt liv innan hon kom?
Att få se varje ny sak hon erövrar, varje liten grej hon lär sig. Vilket privilegium! Vilken ära. Att jag får dela allt detta med henne.
Hon hade fått komma vilken dag på året som helst.
Så älskad, så långt innan hon ens blev till.
Älskade Freya!
