Hihi tycker det är lite mysigt att få börja inläggen med vecka och dag.
Det börjar smyga sig på en sån jävla oro att det inte ska vara som det är, att något gått fel.
Jag läser om en bloggerska jag följt som var bara någon vecka förre oss som just fått veta att det längre inte slog något hjärta.
Detsamma gäller för en annan av mina vänner som var beräknad i oktober, när hon i vecka 18 skulle göra sitt RUL så fanns det igen bebis, bara rester av något kvar. Jag har inte hunnit prata med henne om detta, har 1000 frågor, men eftersom vi fick vårt plus samma dag som deras värld krossades så känns situationen lite väl infekterad och nät vi pratar pratar vi inte bebis eller graviditet över huvudtaget, så länge inte hon vill prata av sig om känslorna kring deras graviditet.
Jag hade velat fråga om hon fått någon blödning alls under dessa 18 veckor. Eller om hon känt något konstigt. Jag vet att blödningar kan vara normalt och i många fall brukar de säga att man inte behöver oroa sig. Eller om hon känt av någon smärta.
Jag har inte haft någon blödning, inte ens rosa i flytningen, eller ens en prick av rött, inte heller några smärtor annat än molande värk någon gång ibland "i mens magen" men även detta har avtagit lite grann sen tarmarna flyttat upp och gett mig en mage.
Jag inbillar mig att jag, om det vore så att bebis hjärta slutat slå, borde fått någon typ av blödning, eller känna någon typ av olust, att något var fel, eller att jag borde fått smärtor.
Men sen läser jag att gravid hormon kan sitta i upp till 9 veckor efter att fostret/embryot slutat utvecklas.
Det är på måndag två veckor sen vi såg vårt lilla mirakel med starkt hjärta på skärmen och jag borde ju nöja mig med detta, men jag rår inte för att dessa jävla skit tankar kommer! Jag ångrar nästan nu att vi avböjde kub-testet.
Idag har vi iaf den riktiga inskrivningen på mvc, jag är fortfarande nerbäddad i sägen med en katt på benen och ett illamående som sitter i halsen.
Ska snart börja packa, J är på väg hem efter sitt första möte för dagen och efter mvc ska han köra ut mig till mammas och pappas stuga, mina lediga helger spenderar vi där och vilar upp oss, men ikväll ska mamma och jag på tjejfest hos moster som fyller år i nästa vecka och efter det åker vi ut till stugan igen.
Fick även ett kuvert av Svärföräldrarna med 600 euro i, till vår tänkts semesterresa till Grekland :)
/S
Åh, jag kunde skrivit samma sak själv! Jag är också superorolig för MA, tror vi har läst samma blogg :-(
Jag får också intala mig att inget blod är bra. Jag har ju nästan inga symptom vilket också gör att jag nojjar. Men läkaren sa trots allt vid vårt vul att nu är risken för missfall väldigt liten. Vi ska inte heller göra kub, men nu har vi bestämt att vi ska boka in ett vanligt ul privat kring vecka 12. Annars kan jag nog inte slappna av.
Kram!