Måndag

publicerat i Allmänt;
V 31 (30+4)

Jag är så sjukt trött på nedstämdheten! Att vara lite nere hela tiden, ha nära till tårar och inte veta riktigt varför... 
Jag är jätte trött på det och irriterad. 

När vi var inne i barnlösheten och velade och inte visste om vi någonsin skulle komma dit där vi är idag, då kände jag och mådde så här jämt, alltså nästan hela tiden. Jag börjar förstå nu att det tog så fruktansvärt hårt på mig att jag förmodligen hade någon form av depression, och sen förra veckan har jag känt likadant och det ger mig lite panik. 

Men jag försöker bryta ner allt, precis som jag gjorde innan graviditeten. Så jag i huvudet har "ordning" på det, då könns det lättare när man är mitt i det, iaf för mig, det är när jag är känslig (som idag) och jag tittar tillbaka på veckan som varit och inser att det följer ett mönster, att jag är orkeslös, tung i huvudet och nedstämd, nära till tårar, när jag ser tillbaka, det är då jag får panik. 

Men om jag nu ska bryta ner (för min egen skull) 

1, jag har ont, i ryggen, i höfter, i ljumskar, i musklerna i magen, i revbenen. Sånt kan göra vem som helst nedstämd

2, det är kaos! Det står grejer överallt. 
Vi har två kök i köket, julkartonger och flyttkartonger som alltid varit ouppackade på kontoret, alla barnsaker i vardagsrummet plus tvättställning, allt material till renoveringar tillbarnrum och badrummet står i barnrummet.
Jag vet att denna vecka kommer vara lite körig men håller vi planeringen så är iaf ett kök ute ur huset innan helgen och nya köket på väg upp, det frigör yta. 

3. Folk är energi-tjuvar, de ska minsann tala om hur dålig man är som är sjukskriven, hur man ska leva och vara, hur förlossningen KOMMER vara, och hur svårt och tungt allt är med barn. Att jag inte alls alltid kommer älska mitt barn m.m vem blir inte nedstämd och irriterad av det? 

4, jag känner mig som världens hemskaste fru, livspartner och sambo. 
Jag gnäller, mår dåligt och är stressad. 
Jag tynger min man med stressen över att badrummet inte är klart, att jag vill få barnrummet klart, att köket är ett kaos. 
Så han åker och jobbar 6 kommer hem ca 18.30-19 renoverar det han kan och hinner fram till 22, duschar och går och lägger sig och så börjar hans dag om. 
Och jag får dåligt samvete, för jag är hemma och jag gör ingenting! 


Jag har en hel lista i huvudet på saker jag tror jag klarar av att göra, inte allt på en gång, men lite i taget, men jag har svårt att prioritera, vart ska jag börja, och så värken, nedstämdheten det gör det ännu svårare. 

Ikväll, ikväll ska jag skriva ner den där listan, på papper, och i morgon ska jag börja beta av den! 

Håll tummarna för mig! 


Kommentera inlägget här :