14 februari

publicerat i Allmänt;
Alla hjärtans dag <3 

Haha här om dagen kom maken hem och ursäktade dig. Han hade inte köpt blommor, de enda ställena han åkt förbi var mackar och de blommor de haft var inge fina... 

Jag tänkte och tänkte tills jag kom på det :D vu hade årsdag <3 
Helt glömt bort det. 
Och i och med att vu blev offentliga med hela vårat jobb (jobbade på samma jobb då) så kunde vi dela på en semla på jobbet på alla hjärtans dag som då var en måndag. <3 

Och även idag kom han hemnes semla och present. 
Även Freya fick present <3 

Från lundmyr of Sweden 




Jag eller han köpte till oss :) en start på en serie porslin vi vill ha. Rörstrands serie grace i färgen äng 😍

Han köpte 4 st mindre ansketter, 4 små skålar och 4 koppar. 

I och med, efter hans op får han/ska han endast äta 1.5 - 2 dl mat per måltid (6ggr om dagen)   Och då sa dietisten att för att det ska fungera på bästa sätt psykiskt bör man äta på mindre tallrikar. 
Så även huvudet blir mätt... För efter op kan man inte äta mer men huvudet kommer vara sugen på mer och häller man då upp 2 dl (ca 3 köttbullar, 1 potatis och 1 broccoli bukett) så tror huvudet att man aldrig kan bli mätt på det lilla. 

Sen vill vi köpa de större tallrikarna också och eftersom han bara köpte 4 av varje funderar vi även på om vi vill fortsätta och skaffa fyra även i den färg som heter ros och is ev snö också :)

Jag var ju på efterkontroll igår, och då skulle det pratas preventivmedel, vilket jag och J pratat om länge och kommit fram till stt vi inte vill ha något. 
Med tanke på att det tog oss 2 1/2 år att få plus på Stickan så vill vi inte äventyra att blanda in några hormoner m.m det kanske tar 2 1/2 år till innan det  går (om det ens går) eller så har kroppen "lärt sig" och det fäster på en gång... Man ver inte men vi vill inte äventyra något med hormoner och preventivmedel. Vi kör kondom. 
Men till saken hör att när vi nu pratat om det i sambandet med att jag skulle dit då har försiktigt lagt fram och frågat hur jag känner för en till bebis kanske redan nästa vår, med ca 15 månader emellan dem... 

Det känns lite dumt att prata syskon redan och att hoppas på att vi kan få dem tätt, att det säkert upprör många och att vi borde vara tacksamma flr att vi har Freya och njuta av henne. 

Och det är  precis det jag gör. 
Först och främst önskar jag och hoppas jag att jag/vi kan ge Freya ett syskon, ett syskon hon kan ha nytta av, som hon kan leka med och lära ut saker till <3 
Och möjlighet att någon gång få bli moster eller faster <3 

Och jag njuter och värdesätter min dotter varje dag och mycket. Hon är mitt liv och det bästa jag har! 
Och jag älskar henne över allt annat! <3 

Haha 56 är lite stort men börjar bli bra :)
Lite läskigt att börja sortera bort kläder i strl 50... Och inse att jag knappt har något i strl 56 och ytterst lite i 62...
Vi har fått mycket kläder, men det mesta är finklänningar och "hårdare" jeans, kläder man kanske har när man går bort, eller ska på kalas. Men inga vardagskläder att ha hemma eller när man går till öppna förskolan. 

Fick btw tips av Freyas bm, att vid 4 månader kan vi börja gå på rim&ramsor på biblioteket. 


Min sovande älskling <3

 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Elin:

Förstår precis hur ni tänker och håller med. Jag har ju pcos och fick reda på nu efter sonens födelse att jag har i stort sett noll passage i äggledarna så jag kan inte bli gravid på annat sätt än ivf. Han är nu 9 mån och jag har börjat knapra inför FET. Hoppas vi slipper äggplock igen bara. Man vet ju liksom aldrig hur lång tid det tar att bli gravid.. så varför inte börja tidigt och hoppas på det bästa?!

Svar: Hej. Vad kul att höra ångor från dig! Hoppas ni mår bra! ❤️

Precis, oss hittade de ju inge fel på annat än att makens spermier ibland var lite slöa. Men man vet ju inte.en jag har läst kommentarer hos andra (ivf.are) att detta tydligen är känsligt.
Vet i början så följde jag några som precis fick barn när jag startar bloggen och började prata om nya försök, dels då för att de var lite äldre och för att de inte haft det lätt med ivf heller utan fått försöka några ggr även med det.

Och det var massa kommentarer om att de borde böja sig med ett, varför göra det igen och bli ledsen om det inte går vägen. Varför inte bara nöjda när det fungerat och de har ett barn och tänk på dem som inte ens får ett.

Och jag blir lite ledsen när jag läser sånt.
För vi och dom har väl lika mycket rätt till flera familjemedlemmar som par som inte har problem. Och man kan ju inte av hänsyn till andra låta bli att skaffa syskon och "nöja" sig med ett.

Jag är super nöjd och själaglad över Freya och vi vill ju inte ha ett syskon för att vi inte är nöjda att vi har henne.

Glad alla hjärtans dag till dig och Milo ❤️
Fru S

2:a kommentar, skriven , av C:

Det är väl inget fel alls i att planera och drömma om syskon. Det vore ju underbart om det fungerade med planering så som det gör för så många andra. Vi kommer också skippa massa hormoner för det känns inte värt att börja med något när vi vet att vi vill ha syskon dock så kommer vi gå direkt på FET för att slippa komma in i det där deprimerande tänket direkt. Kramar!

Svar: Tack för dina ord.

Ibland känns det bara som att man måste be om ursäkt för allt man gör. Och lite som att vi (jag och J) inte hör hemma någonstans.

Vi får inte kalla oss ofrivilligt barnlösa då vi faktiskt lyckades av oss själv och faktiskt gjorde en utredning som nye kunde ge oss mer än lite slöa spermier men inte så pass att det borde störa utan ni är oförklarligt barnlösa.

Och så vill man kanske ha ett syskon till det nya livet och då borde man vara tacksam över att vi ens fått henne...
Och sluta hetsa över detta med barn för nu har vi ju lyckats... Och vi är ju så unga...

Men jag tror att många i vår (din och min) sitts tänker som jag. Att det kan ju ta minst lika länge till som förra gången om det går överhuvudtaget (finns ju inga garantier efter en förlossning kan ju blivit andra fel som man inte såg i samband med förlossningen, hormoner ändras m.m) och för oss som redan i tidig ålder haft problem att bli gravida, för oss är ju inte åldrandet till vår fördel. Så för varje år som går blir det ju svårare ändå... Och skulle det då ta oss (mig och J) yttligare 2-3 år från att vi börjar försöka ett syskon försök då är jag 30 och sen tickar det ju bara på...

Lite orolig är man ju, jag vill ha samma rätt till min dröm familj som "alla" andra ju.

Kramar ❤️😘
Fru S

Kommentera inlägget här :