Idag har jag huvudvärk,
Freya är i ett leap igen(utvfas enl wonder weeks) mammig och lite gnällig... Det är så svårt sånt här för i andras ögon är Freya världens snällaste (mina med så klart 😍) men när hon gnäller eller är gnällig och mammig tycker de flesta att jag är larvig. Att hon bara låter lite... Och att alla bebisar låter.
Absolut är det så, men Freya är ju aldrig sån, och även om många andra/de flesta har det värre, får jag då inte tycka att det är lite jobbigt när hon är på ett annat sätt än vanligt?
Även om hon inte skriker rakt ut i timmar eller verkar ha ont.
Jaja, vi är iaf hos svärföräldrarna och det tar på mina krafter 😕
Freya i utv fas och svärföräldrar som inte är vana vid spädbarn, inte varit delaktiga på över 12 år och då var de inte jätte delaktiga heller, egna barn har de inte haft på ca 30 år.
Och maken vill självklart att de ska vara delaktiga och få göra själva och jag vet inte riktigt om jag är där än... De känner henne ju inte som vi gör...
Och jag vet! Jag är en hispig hönsmamma, men till skillnad mot min mamma som frågar hur vi brukar göra och vad Freya gillar och tycker så kör svärmor bara på för hon har minsann fyra egna barn, JA! Men det var 30 år sen!!!
Så fort Freya är gnällig kommer hon emot oss och klappar i händerna (för att få uppmärksamhet från Freya) Freya blir bara rädd och mer hysterisk, och svärmor ökar klappandet och så säger hon "är du ledsen va? Är du ledsen va? Och försöker låta som Freya göra" vilket gör Freya shockad och konfunderande.
Har ju läst en massa om att man inte ska försöka härma bebisens ledsna /arg läten då man kan få bebisens känslor att kännas förlöjligade. Typ kränkta.
Samma när hon börjar bli trött, och lite gnällig och borrar in huvudet i min hals så säger svärmor "inte ska du vara så mammig, då orkar mamma inte med dig"
Och klappar henne på ryggen.
Först tycker Freya inte om när det händer saker och ljud bakom ryggen på henne, och what?! Vem är hon och komma och säga att jag inte skulle orka med mitt barn?
Jag vill absolut inte slå i Freya att hon måste vara på ett visst sätt för att jag ska tycka om henne.
Visst, min svärmor är snart 70 och det var helt andra uppfostringsmetoder då och nu ligger det mesta av uppfostran på psykologiskt plan vilket inte ens nämndes då.
Eller svärfar som alltid pratar med auktoritet i rösten kan inte anpassa sitt tonläge ens när Freya sover.
Alltså vi är här och hjälper till i trädgården och att ytrenovera deras kök och jag har inte en enda gång bett dem sluta såga, borra, hammra, eller vara tysta eller ändra på radio eller tv. För jag tror att det är bra att lära Freya att inte vara rädd för ljud och att hon ska kunna sova i olika miljöer.
Men att han ställer sig precis bredvid vagnen där hon sover och skriker med hård röst till svärmor att maten är klar och bäst att hon snabbar sig...
Inte en gång har detta hänt utan kanske 10 ggr om dagen, och inte det att han skriker hela meningen utan han bara höjer rösten för att förstärka vissa ord.
Allt detta gör att jag liksom går på tå och vill "skydda" Freya samtidigt som jag vill släppa efter och låta dem hållas.
Jag vill ju att Freya har en bra relation till sin farmor och farfar och jag vill ju inte att hon ska vara super mammig men alla fel de gör, känns som att jag tjatar
"Eh... Gör inte så, hon gillar inte det"
"Hm tänk på att..."
"Vi brukar..."
"Hon är van vid...."
Jag försöker liksom ta udden av det och "säga till" med ett leende och mer som tips än tillrättavisningar...
Och det gör ju så ont i mammahjärtat och mammamagen hon blir ledsen och gråter och tittat på mig med en blick som säger "vad gör dom?! Mamma hjälp mig!"
Eller när hon är rädd och skärrad för att det låter konstigt, hon vaknar på nytt ställe och någon rycker upp henne när hon just vaknat och vyssar och säger stt man ska somna om igen.
När vi har som rutin att bara erbjuda napp och klappa på henne och bädda om henne.
Ville bara gnälla av mig. Allt blir 100 ggr värre av huvudvärken och att jag vill ju att de lär känna henne och gör rätt efter vad de upptäcker funkar för dem.
Plus att jag precis fått en sprillans ny symaskin för nästan 3000kr som tack för att vi är här och hjälper till och låter dem vara ned Freya.
Hur kan man skälla och gnälla då?!
Här om dagen hickade/rapade/spydde Freya och satte det på tvären.
Jag var i köket hemma och J hade henne i knät i vardagsrummet.
Jag hör på gråten hur hon blev rädd och hur panikslagen hon var.
Jag kommer in och J har henne fortfarande sittandes på sitt ben, vänd ifrån honom.
Jag känner att jag helst vill rycka Freya ur händerna på honom, vända henne mot mig och hålla hennes kropp mot mig och trösta försiktigt och bara visa att mamma är där. Men håller mig i skinnet och frågats bara om jag ska ta henne istället och han säger nej.
What??!!!
Mina mamma hormoner skenar i talet och Freya fortsätter ha tårar i ögonen, gråta och vara rädd.. J vänder henne och lägger henne mot sin axel och säger att det inte var någon fara...
Jag vill fortfarande bara ta henne ifrån honom... För det tar för lång tid... Hon är ledsen för länge och jag vill inte experimentera och låta henne vara ledsen...
"Jag vill att hon ska kunna bli tröstad och känna sig trygg även hos mig"
Säger han.
Och jag blir helt shockad och kommer ur fas.., det är klart det är så!
Jag är inte Freyas enda förälder, och självklart ska honköns tröstas dör med, men!
Man kan inte bara välja när man tycker det är viktigt. Ibland kan jag känna att jag är ensam i detta och särskilt nu när J precis gjort op.
Senaste veckan har J iaf kunnat lyfta Freya vilket gjort att r d han vaknat på morgonen har jag bett han ta med Freya upp (då hon oftast är vaken då och jag vill ha någon timme extra eftersom jag har svårt att somna om efter matning under natten. Men jag har inte kunnat somna om då Freya har ett läte då hon är missnöjd 😂 alltså på riktigt, det är lite roligt hur hon låter, hon skriker till sen är hon tyst och man ser hur hon väntar på reaktion från oss, reagerar vi inte tillräckligt starkt skriker hon till igen, lite längre och sen tystnar hon höjer ögonbrynen och inväntar reaktion, glr man något nu skrattar hon för att hon fått rätt 😂 glr man inget sätter hon igång och skriker tystnar skriker tystnar skriker tystnar om vart annat tills det hon vill blivit åtgärdat, samtidigt vrider hon sig och bökar runt...
Detta händer varje morgon och ibland kommer J in och frågar om något, vill att jag ska prova att amma eller säger att hon är nog bara mammig.
Han suckar och verkar tycka det är jobbigt.
Och jag blir lite sur, flr jag gör kunderna jämt annars, och själv. Det kommer in upp någon som lastar av mig vid 8.
Nu är Greta inte jobbig men hon testar sin pappa jätte mycket och typ påvisar stort att hon vill att jag ska göra allt...
Speciella lilla unge.
Men jag är iaf glad att maken vill vara delaktig och vill hjälpa till.
Och att han är så engagerad. Absolut.
<3
Är bara på super gnälligt humör pga huvudvärken...
Så läs med en nypa salt.
Snuttar i sömnen på nappen som inte finns <3
Hon
Älskar att stå och drar sig gärna upp i våra fingrar från liggandes till ståendes.
Vi försöker att bara påtagen göra så korta stunder och bara några ggr om dagen då vi inte vill påfresta fötterna innan hon är ordentligt utvecksd för att stå.
/S
Wow vilket långt inlägg ;) Hon är så fin er tjej! Visst är det svårt när den lilla skriker även fast det är pappa som håller i. Jag är likadan. Man vill gärna ta över men jag har fått lära mig att låta bli och lämna över mer ansvar till P. Låter jobbigt med sånna svärföräldrar även om de menar väl. Det är så frustrerande när andra ska lägga sig i. Min mamma är likadan. SKa liksom komma med "tips" som mer är typ saker hon tycker att jag SKA göra. Det är lättare när det är någon man kan säga till.. Kramar